comment-icon

Blogg

Länge leve dialogen!

Vårt samhälle har blivit alltmer polemiskt. Vi noterar det med fasa när det gäller storpolitik och aggressiva aktiviteter i vårt närområde. Vi noterar det också när våra folkvalda hörs i offentligheten. Och när det gäller sociala medier är samtalstonen ofta rå och hätsk. Hat och hot har snarare blivit en vardag än ovanlighet. Resultatet blir att människor skräms till tystnad. Det här är på sikt mycket allvarligt i en demokrati där själva fundamentet är att åsikter kan stötas och blötas fritt.

På en arbetsplats är det på motsvarande sätt djupt olyckligt om människor känner sig begränsade i vad de kan och tillåts uttrycka. Dels för att det begränsar oss som individer, dels därför att det hindrar och bromsar utvecklingen av verksamheten.   

Vi behöver helt enkelt ersätta polemik, dåligt lyssnande och tystnad med en förmåga till dialog. På Agerus kallar vi det för dialogkompetens. Det är en modell utvecklad vid Stockholms universitet av pedagogikforskaren Lena Wilhelmsson. Teorin handlar om att kommunicera på ett sätt som innebär ömsesidigt lärande genom att olika perspektiv kommer fram.

Enkelt uttryckt handlar dialogkompetens om att kunna uttrycka sitt eget perspektiv samtidigt som vi tar in och förstår andras.

Modellen består av fyra delar. Den första handlar om att kunna tala och förmedla den egna ståndpunkten på ett tydligt sätt för mottagaren. Den andra delen handlar om att ha ett aktivt och ärligt lyssnade där egna åsikter inte står i vägen för vad den andre vill förmedla. Modellens tredje del är förmågan att utifrån det vi hör självkritiskt kunna ompröva våra egna ståndpunkter. Den fjärde delen handlar om att utmana det vi hör omså behövs eller be om förtydliganden för att förstå bättre.

Mot dialogen kan vi ställa diskussionen och debatten som är mer inriktade på konkurrens och att försvara de egna ståndpunkterna. I dialogen lär vi i stället av varandras olika perspektiv. Deltagarna integrerar olikheterna i nya, mer gemensamma sätt att förstå tillvaron. Det växer därmed fram ny kunskap och förståelse som ingen av deltagarna kunnat komma fram till på egen hand. Resultatet blir ett samskapande och ett kollektivt lärande som kan omsättas till förbättringar i vardagen och långsiktig verksamhetsutveckling.

Summa summarum så ger en bättre dialogkompetens oss väsentliga fördelar när det gäller att utveckla och förbättra våra arbetsplatser utifrån både samsyn och helhetssyn. Och tänk om våra världsledare kunde mötas i berikande och lärande dialoger vid förhandlingsborden i stället för att utveckla fullskaliga krig…