Är chefer elaka? 

1,3 miljoner svenskar lider av arbetsrelaterade hälsobesvär enligt Arbetsmiljöverkets senaste rapport. Det är mycket oroande för framtiden. Ännu mer oroande är att 3 av 4 arbetsgivare känner till besvären men bara en tredjedel får stöd. 

Nej. Chefer är sällan elaka. Cheferna vill oftast väl, men de kan inte alltid göra det de behöver – förutsättningarna finns inte där. Vi har dock en idé om hur man vänder på utvecklingen. 

Arbetsmiljöverket föreslår sex åtgärder: stöttning, avlastning, förändrade uppgifter, hjälpmedel, arbetstidsanpassning och omplacering. De är alla viktiga och bra men signalerar om ett djuprotat problem. När vi talar om arbetet ur ett hälsoperspektiv ser vi det som en risk och inte en resurs. Det är dags att ändra på det perspektivet. 

Från risk till resurs

Agerus forskning visar att arbetet kan vara hälsoskapande. Men då behöver vi ändra fokus och gå från att se arbetet som en hälsofara till något som kan vara en källa till välmående och utveckling. 

Låter det som rena rappakaljan? Kan det vara så enkelt? Varför har ingen redan gjort det?

Den sista frågan är svår att svara på. De andra frågorna handlar om att vrida på mentalitet och inställning till arbetet.

De flesta chefer vi möter vill sina medarbetare väl. De ser och förstår problemen. Chefer står mitt i korsdraget mellan krav uppifrån och behov underifrån. De ska leverera resultat, hålla budget, följa lagkrav och samtidigt värna människorna som gör jobbet. Det är en tuff situation att navigera i, särskilt när den egna arbetsbelastningen är hög. 

Lösningen är att skapa balans mellan uppdraget och förutsättningarna. När människor vet vad som förväntas, varför det är viktigt och har de verktyg som behövs – då uppstår både välmående och prestation. Men när vi ser trötthet, värk, sömnproblem så är det inte bara medicinska symptom. De är organisatoriska symptom. De visar att människors uppdrag och förutsättningar inte matchar. 

Den största potentialen till verklig förändring ligger hos medarbetarna – inte i att belasta redan utsatta chefer. När människor ges möjligheten att ta ansvar och kunna påverka sitt arbete frigörs en enorm kraft. Ingen vet bättre hur balansen mellan uppdraget och förutsättningarna ska skapas än medarbetarna som utför arbetet. 

Generellt skulle vi åstadkomma mycket gott i arbetslivet om vi ändrade mentalitet – och gick från kontroll till koll. Det handlar inte om att lämna över hela ansvaret från chefen – utan om att dela det. Ett hållbart arbetsliv byggs inte genom åtgärder för medarbetarna, utan genom utveckling tillsammans med dem.

Vi vet att arbetet, när det är rätt balanserat mellan uppdrag och förutsättningar, är en av de starkaste källorna till välbefinnande vi har. När människor får prestera, bidra och växa tillsammans mår de bättre – både fysiskt och mentalt.

Det är det perspektivet vi behöver börja tala om. Inte om hur arbetet ska göra så lite ont som möjligt utan så mycket gott som möjligt. 

---