Vilken människotyp är du?

Med cirka 20 st unga chefer i lokalen kastade jag ut frågan: – Vad är det som driver dig i ditt arbete?
Diskussionerna gick höga och engagemanget blev stort i de mindre samtalsgrupperna. Sorlet steg till ett sånt där brus som gör en kursledare och föreläsare lycklig. Efter en stunds diskussioner var det dags att redovisa gruppernas slutsatser. Alla hade spännande tankar och intressanta erfarenheter.
Frågan hade verkligen engagerat var och en.
Svaren blev lika intressanta som de var mångfacetterade:
– Jag vill förverkliga mig själv!
– Jag vill utvecklas!
– Jag älskar att samarbeta med andra och göra framsteg tillsammans!
– Jag vill få utmaningar!
– Jag vill göra avtryck och utveckla något som är till nytta för andra!
– Jag vill göra spännande nya saker!
– Jag vill bli framgångsrik som chef!
– Jag vill vara med om en massa olika erfarenheter i arbetslivet!
Och så vidare. Alla gav uttryck för att de ville vara med och skapa, påverka och bidra i arbetet samtidigt som man ville utvecklas och få göra spännande erfarenheter.

Så ställde jag nästa fråga: Ni som är chefer, vad är det som driver era medarbetare i jobbet då? Det är väl samma saker? ..frågade jag fullt medveten om att det var en ledande fråga.
Döm om min förvåning när svaren från samma unga chefer, efter samtal i samma grupper, blev typ så här:
– Nej, dom vill bara ha ett enkelt jobb
– Njae, när allt kommer omkring så är det bara lönen som dom vill ha.
– Dom vill bara lata sig på jobbet och helst gå hem tidigt.
– Dom förstår inte det här med hur företaget fungerar – och dom vill nog inte förstå det.
– Nej, i mina samtal med mina medarbetare så tycker jag inte alls att dom verkar vilja utvecklas, och vill dom det så är det ju inte till nytta för företaget.
– Nja, jo, men deras idéer om hur vi skulle kunna ändra på rutiner och verksamhet är ofta så blåögda så det kommer aldrig att fungera…

När dessa svar hade kommit så här långt var jag så förvånad och förvirrad att jag var tvungen att ställa tredje frågan, som måhända var både ogenomtänkt och något provocerande, men dock så spontan och ärlig:
– Men det låter som om ni beskriver er själva och era medarbetare på så olika sätt som om ni vore två helt olika arter av människor!? Hur får ni hop det?
Då blev det tyst i lokalen. Ingen diskussion. Lite mummel och förvirrade blickar, så att det var dags för lunch verkade komma lite som en befrielse.

När jag åkte hem från den föreläsningen satt jag länge i mina funderingar. Hur kan det komma sig att dessa unga människor, i detta fall unga chefer, hade fått en sån människosyn? Vem har gett dem den? Att tro att det liksom är helt olika människotyper bakom ”rollerna” chef och medarbetare?
Sanningen är ju att vi alla är människor som vill vara med och bidra med vår förmåga i ett socialt sammanhang. Och vi vill ju alla delta i en ”resa” då vi både utvecklas och växer som individer såväl som att få vara med om att göra gemensamma stordåd och framgångar. På olika sätt. Och när vi tappar engagemang och driv, som vi alla gör ibland, vad är det som gör det?

Först tappade jag lite framtidstro av min upplevelse men sen blev jag än mer fast besluten i min brinnande iver att påminna om alla människors inneboende potential. Tänk om vi kunde se människan framför oss, t.ex. i vår medarbetare och vår kollega och undra nyfiket: – Vilken potential finns i henne/honom? Vilken dröm och drivkraft finns där? Vilken Einstein, Michelangelo, Winfrey, Rowling, Jobs, osv. göms i människan framför mig? Och hur kan jag locka fram lite mer av den?

Hur det gick det för ”mina unga chefer” vet jag inte. Det är ofta nackdelen med att vara kursledare och föreläsare. Sällan får man vara med och se hur det går för dem. Jag vet bara en sak: De som inte ändrar sin människosyn kommer nog aldrig att få vara med och förändra världen på något positivt sätt.

Anders Nordmark
Senior partner
AGERUS

PS. Jodå, jag har också mött många, både unga och gamla, chefer med en helt annan människosyn